Linbastun/linberedning

Linbastun I Anna Sjöströms skrift "Ett prästhem i Ydre" beskrivs linberedning i prästgården:

Bland undantagen in natura i arrendekontraktet var även att arrendatorn skulle beså ett bestämt område med linfrö. Då linet blommat och var moget skulle det repas, dvs ryckas upp med rötterna, varefter det skulle bredas ut för att röta. Sedan det legat en tid och var färdigt, hopsamlades det i mindre buntar. Linet skulle först torkas genom eldning i den gamla bristfälliga muren, vilket var förenat med eldfara. Det hela var ingen liten procedur. Torkningen måste vara alldeles lagom annars kunna linet bliva förstört. 

Då linet blivit lagom torrt skulle det brytas och detta skedde även i den omtalade bastun. Sedan vidtog skäktningen som bestod i att man med ett "skäckteträ" bearbetade en knippa lin på alla sidor. Först utvanns mycket grova blånor, det s.k skäcktefallet, och därpå i följd grovblånor och finblånor. Slutligen återstod endast de fina glänsande tågorna. 

Det dammade orimligt vid detta arbete och "hjälpena" voro alldeles igenyrda i näsa och svalg. Humöret var emellertid utmärkt och då rikligt med varmt och gott kaffe anlänt, steg det ändå mer.