Mathilda Hedner

Anders Hedner trolovades med Mathilda Fredrika Kalén 1833. Mathildas far var kontraktsprosten Magnus Kalén på Brustorp i Hagebyhöga. Han beskrivs i Malin Mattsons "I Ydre på 1800-talet" som "en man med fullödig begåvning och fullödig myndighet icke minst inom hemmets sfär i likhet med dåtidens diktatoriska husfäder. Hans auktoritet gjorde sig också gällande därvidlag, att hans döttrar, även sedan de blivit konfirmerade, fingo äta till bords stående för att ej brista i tillbörlig respekt för föräldraöverhögheten."

Mathilda var själv inte särskilt nöjd med arrangemanget. Hon blev mer eller mer tvingad av sin far att ingå äktenskap med Hedner. I Mathildas systerdotters skildring av livet i Asby prästgård går det att läsa följande:

" Hon hade nämligen icke av fri vilja utan enligt tidens sed tvingad av sin viljestarke fader blivit sin mans hustru. Efter nätter av tårar och utan att våga framställa den bön, som skälvde på hennes läppar, där hon stod med handen på dörrlåset in till faderns rum, böjde sig den 18-åriga och gav sitt sedermera så trofast hållna ja åt den man, som i henne såg inkarnationen av alla kvinnliga fullkomligheter. Lönen blev - som sagt - en djup och skön lycka, rikare än mången, som sprungit ur ungdomlig förälskelse."

I Malin Mattsons krönika går det att läsa att Mathilda ofta sa: Denna lycka blev min därför att jag var lydig Guds fjärde bud.

Paret Hedner kompletterade varandra och Mathilda ska ha varit mycket praktisk lagd, vilket även systerdottern berättar om:

" ...och nu efteråt har min undran varit stor över hur klart hennes öga såg, och vilken hjälp hon så kunde bli sin man även i sådant, som vid den tiden ännu ej dragits innanför en kvinnas kunskapsområde. Belysande är i detta fall en episod, som redan förut berättats i en nekrolog över Anders Hedner. En hederlig danneman ställde till Hedner en gång den frågan: - Vet doktorn måntro, vad doktorinnan tar för rågen?"

Det fanns mycket att göra i ett prästgårdshem och fru Mathilda ledde arbetet:

" Själv i hög grad vad man kallar flyhänt, var prästfrun i flit och tillvaratagande av tiden den bästa föresyn för tjänare och annan ungdom som i hemmet fostrades. Minst av alla fel tålde hon kanske lättja. Alla skulle gno från morgon till kväll vid spinnrockar, vävstolar eller sömnad. Men man gjorde det så gärna. Doktorinnan H. hade ett sätt att sporra fliten genom en gillande blick eller ett vänligt ord, som kom en att anspänna krafter för att nå denna belöning." 

I Malin Mattsons "I Ydre på 1800-talet" beskrivs Matihilda kärleksfullt av systersonen Mårten Sondén:

"Medan morbror promenerade i stilla tankar, mediterade en predikan, ett latinskt kväde eller en psalm, eller funderade på försköning av park och trädgård, nya rosor o.d styrde "moster Kicka" med landtbruk och ladugård, spånad och väfnad, mat och kläder åt torparneoch deras barn, utom åt allt husfolket - 3 drängar och 5 pigor - Ja- hon räckte till för en vida större krets!

När goda råd behöfdes, när nåd var å bane, sjukdom eller annat elände, då söktes från långa håll råd och hjälp hos "doktorinnan" och för hvar och en var hennes hjärta och hand öppna. Genom henne blef Asby ett centrum, dit fränder och vänner längtade, där alla funno sig väl, där tonen var glad, lifvet var friskt och sundt. Lek och skämt förstod honväl men också att hålla dem inom tillbörliga skrankor. I djupet var hon en djupt allvarlig, sökande och kämpande själ, som i kärleksverkamhet sökte uttryck för sitt varma kristliga sinnelag.

Hennes förhållande till sin make var beundransvärdt. Hennes inflytande öfver honom, hvilket alla utom möjligen han själf märkte, var ofantligt stort och detta på alla områden - utom de litterära, men hon gjorde sitt inflytande gällande med sådant takt och med sådant förstånd, att hon därvid så att säga gjorde sig själf osynlig. "Hedner har tänkt" möjligen "Hedner och jag har tänkt" hette det ofta - Jag kan inte tänka mig att morbror utan att ha moster vid sidan ss sin goda ledande fé."