Nedskrivna minnen

Prästgården i början av 1900-talet. Mathilda Hedners systerdotter, Maria Westling, har i Linköpings stifts julbok 1925, skrivit om Livet i Asby prästgård. Här följer citat ur skriften som kan ge läsaren en bild om hur livet runt och i prästgården kunde uppfattas:

" Prästparet i Asby ägde båda i hög grad sina församlingsbors förtroende. Till "doktorn" kommo de med sina frågor, sina ofta oklara tankar i himmelska ting, sin själanöd."

"Samtal och umgänge inom och utom hemmet fick sin prägel av det myckna rika i kultur och studier, som utdanat Hedners personlighet, och han hade sin lust i att införa stora och små i naturens, historiens och litteraturens värld."

" Varje kväll - utom under själva sommaren- lästes högt av prästfar själv, och hur gladde man sig icke hela dagen åt den stunden! Hans röst hade av naturen en ovanligt vacker, djup och välljudande klang, vilket bidrog till att bereda det lästa ingång i allas hjärtan och även i oskolade hjärnor. Och man lyssnade och greps och såg syner mot vidder, dit man längtade att en gång nå. Och bakom allt låg en bävande fruktan för nioslaget från salsklockan, ty det satte obörhörligt punkt för det roliga."

" Lyssnar månne det nu uppväxande släktet till stillhetens evangelium - när dagen svalkas och skuggan breder kring våra dalar och berg sitt flor! Jag vet inte. Jag vet inte heller om det har öga för den sagovärld, som göt sitt trolska behag kring varje tuva i den park, där varenda liten plats fått namn efter de andeväsen, folkfantasien och dess arvtagare poesin befolkat ängar, berg och skogar. Slutpunkten i parken kallades Älvhem. Dit nådde vägarna förbi Älvblick, Älvdal, Älvtall, och man trodde sig t.o.m i en fördjupning i form av en krans kring några tuvor finna spåren efter en s.k älvring, där älvadrottningen trått sin lätta dans i sommarnatten, omgiven av sina tärnor."

" Veckans sex arbetsdagar inramades av söndagarnas ljuvliga vilodagar med de still gudstjänsterna i den lilla korskyrkan, som alltid var fylld av socknens folk, trots att de längst bort belägna gårdarna hade 1,5 mils kyrkoväg. Att prästfamiljen själv, inklusive barnen från och med 3 år, skulle saknas i sin bänk någon helgdag, hörde till det otänkbara, som aldrig föll någon in. Och prästfar ägde en underbar gåva att komma de stora, och kanske än mer de små barnen, att i allt, som hörde Guds rike till, se det skönaste, det bästa och det roligaste, det som ingen ville gå miste om. Det kunde kosta t.o.m en liten tår, om någon enda gång undantag måste göras i åhörandet av "ordet om Gud"."

Det finns även minnesanteckningar från Mathildas systerson Mårten Sondén som växte upp på prästgården. 1849 var det meningen att Mårten skulle följa med sina morföräldrar till deras hem Hagebyhöga, men då han satt sig i droskan och hans mor sa några allvarsamma ord till honom så började han att sparka och skrika. Morfar, kontraktsprosten Magnus Kahlén, tappade då fattningen och slängde iväg pojken i famnen på hans mor med orden: Nej! Tack ska du ha Lina, behåll du din pojke! Detta går att läsa i Malin Mattssons "I Ydre på 1800-talet":

"Följande året på sommaren kommo Prosten Anders Hedner och hans fru, min moster, på besök till Skeda. Som de voro barnlösa, men vi nu voro sex stycken, och fars ekonomi ännu alltjämt var rätt bekymmersam, så erbjödo de sig att som arf och eget taga med sig en af oss syskon till prostgården i Asby, och äfven denna gång blef jag den utkorade. Antingen var det morbror Hedners lugna, jovialiska anlete eller moster "Kickas" lifliga, varmhjärtade sinne, som inverkade på mig, eller mor denna gång underlät att väcka mina sonliga känslor, vet jag ej, men visst är, att jag utan att göra skandal helt belåten följde med - trots att min mössa omöjligt kunde finnas till rätta, och jag derför istället för resan måste använda en kapuchon."

" Prestgården låg på sluttningen af en liten insjö, på vars andra sida höjde sig en med väldiga furor klädd mo. En långt ut i sjön skjutande udde, rik på al och björk, utgjorde den yttre parken. Den inre parken innehöll en mängd särdeles frodiga och höga hängbjörkar och dessutom nästan alla svenska trädslag och en stor mängd svenska och utländska buskarter."